Hör vår studentambassadör berätta om Elektroutbildningen på KTH



Silvia började under 2020 att arbeta som Tritechs Studentambassadör från Elektroteknik på KTH. Idag gästar hon vårt nyhetsrum och delar med sig av sina erfarenheter av Elektroutbildningen på KTH och vad som förvånade henne med att vara elektrostudent.


Redan i grundskolan visste jag att jag ville plugga vidare efter gymnasiet. Jag gick in på KTHs hemsida och kikade lite på vad det fanns för program. Jag minns att sidan om elektroteknik hade en header med drönare på och jag tänkte ”Sånt vill jag kunna bygga” och det var nog precis då det fröet såddes. När jag sedan gick i gymnasiet och behövde börja tänka på att söka en utbildning kollade jag lite noggrannare men var fortfarande väldigt inställd på elektroteknik. Jag tog en titt på vilka masterprogram som erbjöds och drogs på en gång till programmet systemteknik och robotik, egentligen mest för att det lät coolt att få bygga robotar. Jag var definitivt såld på utbildningen och ansökte för att börja direkt efter gymnasiet. Det var en väldigt bra dag där nån gång i juli när jag fick antagningsbeskedet.


Utbildningen introducerar en till de många olika områden som elektroteknik innefattar. Från mjukvara till hårdvara på både liten och stor skala. Från teoretiskt till praktiskt tänk. I ettan läste jag en kurs som heter ”Introduktion till dator- och systemteknik” som fick mig att inse att mitt skäl att börja den här utbildningen kanske inte skulle vara samma som motiverade mig till att forstätta den. Jag upptäckte ett intresse för inbyggda system hos mig själv som jag inte hade någon aning om att det fanns. Det förvånade mig att jag, även om jag från början hade en viss plan, ändå hamnade där jag behövde vara för min nya plan.


Innan jag började på elektro hade jag fördomen att alla skulle vara mycket smartare än jag och väldigt koncentrerade på sitt eget plugg. Det förvånade mig hur fel jag hade. Det fanns fler som inte hade så mycket tidigare erfarenhet av programmering och elektroteknik och som också ansökte av rent intresse. Jag hade ännu mer fel om hur studiemiljön skulle se ut. På elektro är vi alla i samma lag. Många pluggar tillsammans med varandra och hjälper varandra förstå kursmaterialet. Man delar med sig av material, inte bara till sina klasskompisar utan också till andra årskurser. Det handlar också inte bara om plugg, för utöver plugget finns ett helt sektionsliv som är till för att både förbättra studierna och distrahera från dem när man behöver en paus. Jag tycker att gemenskapen vi har på sektionen är väldigt fin och har definitivt hjälpt mig ta mig igenom den här utbildningen hittills.


Det är dock ganska välkänt att elektroteknik är ett av de programmen på KTH med minst tjejer. Då tänker man direkt att man knappt kommer se andra tjejer och bara umgås med killar, så jag blev förvånad när jag insåg att fördelningen ser väldigt annorlunda ut när man tittar på vilka som är sektionsaktiva. En förklaring till detta har jag inte hittat men av någon anledning så är andelen tjejer som syns i sektionslokalen och på diverse event mycket högre än andelen killar, jämfört med hur många som går utbildingen. Även om vi på papper är ganska få känner man sig aldrig som ensam tjej. Minst sagt var utbildningen inte alls som jag tänkt mig - utan väldigt mycket bättre! Det var en väldigt välkommen överraskning.